Jag hatar alldeles typ innan jag ska ha mens så är jag på ett bergochdalbanehumör som inte går att förklara och inte heller jag kan göra nåt åt det...det bara kommer som ett brev på posten, nån som känner igen sig?

Idag kom Enyas morfar med massa byggleksaker till Enya, så vi har byggt höga torn hela kvällen och nu sover hon sött och utmattad av allt lekande.

Den senaste tiden har jag bara sett nattsvart på allt, framtiden är oviss och ingenting går som jag vill. Även fast man bara vill alla väl så slutar det ändå i att man gjort fel, hur många misstag ska man göra innan man slutar göra misstag totalt???

Tränade iallafall imorse, men nu är Jon borta torsdag och fredag så får väl bli en långpromenix imorrn en timme istället, på fredag väntar det fruktade sjukhusbesöket...undrar hur det går? Älskling följer med så det känns tryggt.

Tänkte lägga upp bilder också men orkar bara inte nu

bye bye