Enya är den mest underbara lilla person som jag någonsin har träffat, hon är mitt allt!!

Vattnet gick klockan 04.30 den 27 juni, jag satte mig tvärt upp i sängen och visste på en gång att nåt var på gång, hann bara till vardagsrummet så bara kom allt, vågad inte röra mig, ropade på Fredrik som kom och hjälpte mig. Ringde förlossningen som sa att vi skulle duscha och fika och sen komma in.
Klockan 5 började jag få värkar medans jag duschade, dom var inte starka, men kändes inte alls som nåt annat. Vi åkte in och när vi kom fram så hade jag regelbundna värkar, men ännu inte så starka som jag sedan skulle uppleva. Fick bada och se om dom skulle öka i styrka.
Fick 2 alvedon och en difflofenak för att se om värkarna skulle sluta, dom blev hundra gånger värre och jag började bli lite rädd. Älsklingen var med mig hela tiden och stöttade mig. Sedan hade jag så ont så jag visste inte vad jag skulle göra, fick börja med lustgasen, vet inte vilken tid, sedan fortsatte det bara, jag öppnades saaaaakta men hade såååå ont. Var öppen 3-4 cm klockan 14-15 på eftermiddagen, men det gick för sakta, fick Epiduralbedövningen, kändes gudomligt skönt när den värkade, men värkarna blev lite mindre så fick värkstimulerande dropp, började få värkar jätte tätt och fick jätte ont, epiduralen läkte tydligen så det var inte så konstigt att jag hade ont grr blev lite sur då.
Allt blev som en dimma sen och jag visste knappt vart jag var i all smärta.....den tog över mig helt och jag trodde verkligen att det var kört för mig. Men sen klockan 02.21 kom hon äntligen......Enya......och all smärta jag kännt försvann.



Over and out
Louise & Enya