Mitt nya tänkande efter ett par skrämmande dagar på sjukhuset är att ta vara på det som är viktigt i livet och inte bry mig så mycket om iviktiga saker som stjäl min energi och som gör mig stressad. VArför var jag på sjukhuset då? Jo jag hade varit och jobbat från 16-21.30 och innan på dagen så hade vi varit upp till pappa en sväng och som vanligt klämmt in så mycket som möjligt på en dag. Jag hade satt mig i soffan en stund och skulle gå till köket för att ta mig nåt att äta. Jag stannar i hallen och vänder mig om emot fredrik...känner mig skräckslagen då hela vänster sida "försvinner". Jag blir jätte rädd och Fredrik undrar vad jag gör och vill att jag ska sätta mig ner. JAg känner sen att det börjar dra och sticka i benen och armarna på vänster och tror då att det går tillbaka. Lägger mig i soffan och somnar i ca en timme. När jag vaknar har jag så sjukt ont i magen så jag tror själv att det är nån magsjuka, men smärtan är så enorm och diffus över hela magen så jag kan inte stå utan åmar mig på golvet. Fredrik vill att vi åker in, men jag envis som jag är säger att jag vill ha en ipren, sen går jag och lägger mig. Somnar och på morgonen ringer jag vårdcentralen, dom skickar mig ner på akuten där jag och mamma väntar i 6timmar innan vi får träffa en läkare. Läkaren gör massa tester och säger att nåt har hänt med vänster sida då jag är försvagad i den, jag får åka upp på en avdelning som heter MAVA (medicinsk akutvårdsavdelning). Efter jag legat där ett par timmar börjar mitt ansikte att domna och i halsen gör det jätte ont på vänster, då skickar dom ner mig på CT-röntgen (klockan var 24.00) för att dom tror att jag håller på att få en propp som täpper till blodflödet till hjärnan. Visar ingenting så jag försöker sova får 2 alvedon så jag somnar på denna sal med 3 andra tanter. Nästa dag får jag flytta till 25b (strokeavdelningen). Jag får göra magnetröntgen som tog ca en timme då man ligger i en tunnel fastspänd och måste ligga helt stilla. Dom tror att jag kan ha fått sjukdomen MS men kan då utesluta den med hjälp av magnetröntgen. Dom tar nästa dag ryggmärgsprover, det var det otäckaste jag varit med om för hon som stack stack fel och kom åt en nerv som gick till mitt högerben så fick stötar i det flera gånger, sen fick hon börja om och bedöva, tror det var 6 personer innne på mitt rum, 2st höll i mig, jag säger att såhär var det ju inte när jag fick EDA när jag skulle föda barn för då kändes det inte, läkaren säger att jag då nog hade annan smärta. Jag får träffa arbetsterapeut och göra massa tester med mina händer, vänster hand kan inte plocka pinnar och sätta i små hål för jag tappade dom hela tiden, kraften i vänster hand är också mindre än vad jag normalt ligger på. Träffar sjukgymnast som säger att en försvagning i vänster sida finns även känseln är annorlunda och knepig. Jag blir nu igår hemskickad eftersom vissa provsvar tar 1-2veckor så nu när dom inte kan göra nåt mer får jag åka hem. Jag blir sjukskriven till nyår till att börja med, jag är helt slut och det spänner i vänster sida hela tiden. Det är skönt att komma hem men samtidigt otryggt att det är likadant, domningarna och krypningarna är kvar. Hittar dom ingenting så ska detta bara försvinna och dom tror isåfall att det är stressrelaterat, det är det dom säger när dom inte hittar nåt fel. Jag är rädd men samtidigt glad att jag lever och inte blev förlamad eller nåt. Mitt liv blir aldrig likadant igen....jag blir aldrig den jag var förrut!