Har så många människor omkring mig men endå så får man ibland den här känslan av att man är ensam, varför är det så? För ett tag sen höll jag på att falla ihop totalt, allt var en enda röra, men på något sätt så reste jag mig igen....vad som gjorde så allt blev bra igen är en gåta. Jag tror att så fort det börjar ett nytt år så måste man intala sig att det är början på något nytt om det tidigare året inte har varit bra. Det hände så mycket 2007 som man försöker lägga bakom sig, men ibland så ramlar tankarna tillbaka. Idag är en sån dag, en dag då jag inte vill vara ensam...då jag tänker....då jag tappar allt.... 

Jag behöver nog bara få träffa min älskling...då ordnar sig allt....





*saknar min Fredrik*