Sitter här och skriver igen, idag har många tankar gått genom mitt huvud. Varför mår jag inte bra? Varför ringer han inte? Varför händer allt dåligt samtidigt?

"Hur kan man tappa lusten att andas" sjunger Martin Stenmark, " Jag vet att 100 år från nu kommer det alltid vara du så jag blundar och håller andan lite till..... Ibland känner man så mycket, så mycket dåligt...finns det risk att man kan tänka för mycket på en dag så att man lixom går in i en slags trans där man är oåtkomlig för livet, tänk om det var så att man bara kunde stänga av alla känslor...bara för nån minut....bara få veta hur det känns att inte känna..att vara helt känslokall. Jag vill bara stänga av allt, jag tänker att nu har det hänt så mycket dåligt ett tag så nu måste det ju bli bättre? Men så ringer mobilen och allt bara stannar....livet stannar...man vet vad det är...jag vill inte svara...sen när man vet så kommer känslorna.
Finns det någon rättvisa i den här världen igentligen? Jag vill stänga av...stänga av nu..och jag vill inte veta något mer..bara för en stund.