Ibland undrar jag om jag tänker alldeles för mycket! Kan man någonsin tänka för lite? Jag har aldrig varit såhär kär någon gång förrut....är det möjligt ens att känna såhär starkt för någon så man totalt villar bort sig i sin egen lilla värld och glömmer omvärlden? Tolkar jag saker han säger för mycket? Jag kan komma på mig själv ibland att jag verkligen försöker hitta något som är negativt med honom...varför gör man så? Varför inte bara leva med att jag har det så himla bra nu....men jag är ju så rädd....så rädd för att bli sårad. Jag är nog misstänksam och tankarna kan ibland flyga iväg och ord kan nog komma ur min mun som igentligen bara låter dumt och som meningslöst dravel. Jag kan inte öppna mig helt tyvärr....har aldrig kunnat det. Lämna ut sig totalt till en person är inget för mig...det är nog därför jag ibland kan säga saker som jag sen ångrar bara för att jag tänker i nån meningslös bana som bara lilla jag kan tänka i.
Ett exempel: Han låter lite sur och nere när jag pratar med han i telefonen....jahap då har han tröttnat och det är lika bra jag packar, jag tar det inte så hårt utan tänker bara så för att skydda mig själv. Men igentligen så kanske han bara är trött och har en dålig dag. Varför får jag för mig nåt annat? Är alla tjejjer såhär...???
Jag sätter upp en mur framför mig som inte många kan komma förbi....jag hoppas du kan göra det...få mig att känna mig trygg....snälla var den personen.
jaja nog av det här flummiga blogginlägget nu ska jag sova och släppa detta....