En helt vanlig onsdag

Hur det kan vara ibland alltså, hade tvättid imorse pågrund av att någon tog min tvättid i måndags, så trött som jag var så masade jag mig ner till tvättis när jag kom hem efter klockan 7 imorse. Blev väl klar vid 9.30 typ så då tänkte jag då sova en stund tills tvätten hunnit torka där nere...vaknade klockan 14.15 (tvättiden slutar kl.13.30) av att två tanter står och ringer på min dörr.....shit tänker jag nu blir det en rejäl utskällning här. Sprang ner och fick väl höra ett och annat först, men sen nä jag förklarat hur det låg till så blev dom plötsligt jätte snälla. Kanske är svårt att vara arg på mig jag vet inte hihi?!

Hann inte träffa älsklingen heller någonting idag innan han for och jobbade, men jag behövde verkligen sova kände jag så det var nog lika bra, men har inte träffat han sen måndag morgon och nu är det onsdag natt...börjar kännas lite ensamt och tomt ju....

Blev bjuden på middag hos Kim av Angelica också, en jätte smarrig sallad med kött ojoj va smarrig den var, jag måste ju verkligen ta och bjuda igen till alla som bjuder mig på mat snart...men jag får nog hitta på nåt annat än mat isåfall, har så svårt att laga mat till andra.

Efter maten så åkte vi och simmade med Agnes och Björne och efter en timme i bassängen så solade vi lite solarium...så skönt var det så jag blev totalt slut efteråt. Sen har Angelica och jag suttit hemma och glott på serier på tv och Angelica gjorde en fiskbensfläta på mig, jag vill också kunna sånt ju hehe. Nu kom Kim hem och vi ser en film som heter 88 minutes.

Ska iväg till snyggingen sen efter filmen, men han är inte hemma än, men jag får iallafall sova med han, det är värt mycket det. Sen imorgon hade han massa saker som han skulle mixtra med, men huvudsaken är ju att jag får träffa han lite...saknar han ju så mycket...hur kunde jag bli såhär kär? Detta är för mig en gåta....trodde inte det var möjligt, blir nästan lite frustrerad på han ibland för att allt jag vill är att vara nära honom...men jag förstår att han har mycket att göra också...men jag vill ju endå försöka få plats någonstans i hans planering...är det fel av mig att tänka så? Är jag egoistisk då? Vill bara få plats ju......

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0